johannawellman

Du trillade i hallen hemma i limhamn, opererades för att ha brytit lårbenshalsen, fick dubbelsidig lunginflammation och somnade. Sov därefter i 9 dagar.. i en fridfull.. djup sömn. Dem sa att du kanske kunde höra, men jag är iallafall säker på att du kände att vi fanns där och vakade hos dig, dagarna i ända. Det var fredagen den 22 oktober som du tog dina sista andetag och lämnade världen. Och även om jag är lite tveksam på min kristna tro så vet jag att du har det bra där uppe, hos gud och änglarna. Det vet jag. Ingen i familjen var där och såg, de hann inte. Det var farmors önskan, att få vara med dig till slutet. Men eftersom att ingen annan heller fick vara med om det så gjorde det nog inte så mycket.. Jag känner verkligen att jag har fått säga det jag känner för dig och ångrar inte en minut av tiden då jag ställde in allt för att få sitta hos dig de sista timmarna. Det var första gången i mitt liv jag såg någon så.. Du bara låg där och hade egentligen redan försvunnit, bara det att du fortfarande andades. Fick morfin och ännu mer morfin... Hoppet var det sista som lämnade oss och varje dag, varje timme, varje minut var det bara det i våra tankar. Det som vi alla var rädda för, att mista en så fin människa som du!
Det har nu gått tre veckor sedan ditt hjärta slutade slå och sorgen efter det här går inte att beskriva. Den konstiga känslan som säger att du inte kommer tillbaka är overklig..
Du har varit och kommer alltid att vara världens bästa farfar.
Föralltid i mitt hjärta, jag älskar dig!♥


Jag tänker fortsätta att leva som vanligt, att känna lycka, kärlek, och värme även om du inte finns vid min sida. 
Det vet jag att du hade önskat.
♥