johannawellman

Idag :(
Den 22a oktober, för nio månader sedan lämnade du oss.
Det är orättvist att döden tar såna fantastiska, underbara, oskyldiga människor som du.
Varför just dig ?!
Jag skulle kunna göra vad som helst för att få se dig igen, för att få prata och krama dig.
Jag vill återigen känna de dära små pussarna på kinden och höra de melodierna du alltid visslade.
Ditt mörkrostiga skratt och ditt sätt att se på världen var så otroligt. Alltid positiv till allting.
Jag saknar tiderna då vi vi gick hela somrarna och plockade björnbär tillsammans,
när jag satt i ditt knä och du talade om att jag var världens bästa barnbarn. 
När jag fick höra om dina livshistorier, resor och hur du träffade farmor.. det var de bästa!
Eller att bara sitta vid samma bord som dig, äta mat och fira sveriges högtider.
Allt delade vi tillsammans..

Nu ser det likadant ut där hemma fast ändå inte, det är tomt.
Din stol är tom, din mugg dricker ingen ur, din plats vid matbordet är ledig och dina tavlor hänger på väggarna. Jag tror till och med en jacka hänger kvar i hallen..
Vi vet att du finns där, att du hör och ser oss.
Därför låter vi det vara som det är.

Älskade farfar, 
det går inte och beskriva saknaden efter dig.
Att mista någon som står en så nära är inte det lättaste, och jag vet att du vill vårat bästa. Därför kämpar jag vidare och försöker klara detta, på egen hand och med resten av familjen.
Vi stöttar varandra.

Vila i frid min fina skyddsängel♥
Jag älskar dig.










Världens bästa♥