johannawellman

Det är fortfarande ofattbart.
1 år sedan du lämnade oss idag, den 22a oktober.
Känns som om det bara var några månader sedan du låg där på sjukhuset, omedveten om vad som hade hänt och vad som var påväg att hända..
Vi satt hos dig varje dag i 9 dagar, sen kom beskedet.
Jag minns allting som om det var igår.. "Farfar har dött nu"
Carro berättade det för mig. Jag anade det när telefonen ringde.
Allting blev så tungt.. 
Trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna vara glad igen, men en dag så kom det, smilet jag inte trodde var formbart.
Jag insåg då att du inte hade velat att jag skulle gå omkring och vara ledsen.
Istället tänkte jag på den glädje du spred, dina långa kramar och dina visslande melodier. 
Det blev lättare att se det på ett annat sätt, att kunna tänka tillbaka på alla minnen och vara glad över att just du var min och carros farfar, att vi har fått lära känna dig, delat så mycket och haft dig intill oss.

Tänker på dig älskade♥