Jag saknar dig, farfar.
Kan inte sova.. Tankarna snurrar runt i huvudet.
Tanken på att min farfar inte finns vid liv har kommit nu på senaste tiden. Ett och ett halvt år senare, att det är pårikigt..
Är detta konstigt?! På något sätt har det kännts som att han funnits hemma hos min farmor helatiden, fast bara legat och sovit. Det gjorde han bara den senaste tiden, mådde dåligt och var för sig själv.. Men ändå så fanns han där, och andades.
Alla säger att man måste försöka tänka positivt men hur fan ska man göra det när en av ens närmsta släkting inte finns vid liv mer?! Helt omöjligt!
Gripits av en oerhörd panikångest och flera kvällar i rad har tårarna bara forsat ner och det känns så himla tomt. Jag vill bara ha dig här, höra dina visslingar, få gosiga kramar, höra ditt tunga skratt, kolla på nyheterna med dig, äta en massa choklad och ha djupa samtal. Kan inte förstå, men samtidigt så gör jag.
Det fanns inte i mitt huvud att jag en dag skulle förlora dig.. och dagen det hände känndes som en dröm, en helvetes mardröm. Önskar jag kunde ligga i din famn, berätta hur mycket du betyder för mig och tacka för allt du gjort. Även om jag satt där hos dig i 9 dagar, då du bara låg där och kunde höra.. känns det som att jag inte gjort tillräckligt. Jag hade velat ge allt från början och inte spara det till slutet.
Älskade ♥
Det känns tungt nu.
Tanken på att min farfar inte finns vid liv har kommit nu på senaste tiden. Ett och ett halvt år senare, att det är pårikigt..
Är detta konstigt?! På något sätt har det kännts som att han funnits hemma hos min farmor helatiden, fast bara legat och sovit. Det gjorde han bara den senaste tiden, mådde dåligt och var för sig själv.. Men ändå så fanns han där, och andades.
Alla säger att man måste försöka tänka positivt men hur fan ska man göra det när en av ens närmsta släkting inte finns vid liv mer?! Helt omöjligt!
Gripits av en oerhörd panikångest och flera kvällar i rad har tårarna bara forsat ner och det känns så himla tomt. Jag vill bara ha dig här, höra dina visslingar, få gosiga kramar, höra ditt tunga skratt, kolla på nyheterna med dig, äta en massa choklad och ha djupa samtal. Kan inte förstå, men samtidigt så gör jag.
Det fanns inte i mitt huvud att jag en dag skulle förlora dig.. och dagen det hände känndes som en dröm, en helvetes mardröm. Önskar jag kunde ligga i din famn, berätta hur mycket du betyder för mig och tacka för allt du gjort. Även om jag satt där hos dig i 9 dagar, då du bara låg där och kunde höra.. känns det som att jag inte gjort tillräckligt. Jag hade velat ge allt från början och inte spara det till slutet.
Älskade ♥
Det känns tungt nu.
Kommentarer
Postat av: Desirée
<3<3
Trackback
